Är oftast inte hemma förens runt 5 på morgonen efter ha kört styrketräning i nästan två timmar.
Jag är öm, trött och hyfsat sliten.
Vänner och arbetskamrater som man pratar med undrar ju hur man orka träna efter en 10 timmar lång arbetsdag där jag nästan gör samma sak som på gymmet. Lyfter skrot helt enkelt. Räknade lite lätt på det och när jag kör som tyngst på jobbet med det grövsta material och antal plåtar så lyfter jag runt 6-7 ton om dagen. Sen träna på det.
Vad hittar jag styrkan eller vilja till det? Vad är min motivation till att ständigt trots hur jädra trött jag än är gå upp där på gymmet och köra mina pass. Envishet, minnen, skam, oro, ja listan kan säkert göras längre än så. Men det som driver mig mest är att jag vill aldrig gå tillbaka till den jag var förr trots att jag som i mitt tidigare inlägg kände mig mer hemma där eller ska man säga det var en kropp som estetiskt sätt kändes närmare än vad den jag har nu är. Men skillnaden från då till nu är påtaglig.
Jag vaknar upp utan ha ont i ryggen, jag orkar gå upp för dom tre våningarna till min lägenhet utan att att kipa efter andan när jag väl är uppe. Knän och leder gör inte ont längre.
Jag känner att jag orkar! jag kan och jag vill.
Måste bara börja känna igen killen som stirrar på mig i speglen för han skrämmer mig en aning.
En annan tanke går till en person som betyder mycket för mig. En som var där för mig när jag hade gått igenom min operation. Som nu snart själv ska göra samma sak. Oroa dig inte vännen jag kommer alltid finnas till där och hjälpa dig. Kanske till och med motiverar dig lite extra att följa med ut i snön och gå trots det är kallt ute.
Nu blir det ett försök att sova.
Kan ju inte sitta här hela morgonen.
Take care dear friends...
<3
SvaraRadera