Och när jag väl somnar så sover jag bort hela dagen. Hinner ut med hunden, äta någon macka sen iväg till jobbet.
Känner mig också allt mer obekväm i mig själv. Känns som jag förlorar mig själv i det nya mig.
Jag har aldrig varit smal, alltid varit stor. Nu är jag nere på en vikt som är bra för mig. Jag ser bra ut och får även en del uppmärksamhet för det. Dock är jag ändå inte trygg i det hela för det känns inte ändå som mig.
När slutar man se sig själv i spegeln som den där stora killen som var mig, och istället den nya smala mig.
När finner jag mig själv? Eller ska man säga när möter man sig själv halvvägs? När man aldrig varit på den andra halvan innan!
Är det så här mitt liv är nu?
och inte så här?
Fråga återstår... Kommer tanken förändra sig från då till nu?
Fortsättning följer.....
Ett aktivt och hälsosamt liv med mål och utan måsten är väl bra, så länge det görs för ens egen skull och ingen annans. Kanske kom förändringarna för fort? I det kroppsliga men kanske också i privatlivet?
SvaraRaderaBara du vet. Jag avundas dig och det du lyckats med, men även jag kan förstå att man kanske inte riktigt finner/ser sig själv om förändringen har blivit så pass stor, även om sitt äldre jag kanske inte var så bra.
Ge dig mer tid, sök i dig själv och svara på frågorna om dig och ditt liv. Om vad som känns rätt för dig och ditt välbefinnande. Om vad du egentligen vill. Låt ingen annan ta beslutet för dig.