Hej det var ett tag sen jag skrev nu så får la göra en sedesvanlig uppdatering om vad som händer i mitt liv.
Ut över det vanliga som jobb och träning som fortlöper enligt plan så hade jag förra veckan tex nästan hela en utan mat. Eller inte utan mat men jag fick typ bara äta ljust bröd och dricka vatten.
Jag skulle röntgas med såna där radioaktiva isotoper. Vilket då krävde att man var ja ren i systemet.
Fick någon sörja att dricka som skulle smaka citron men ja.. citron var det minsta den smaka. Och två liter skulle ja ha i mig med. Blev 0.5 liter sen kom det upp igen. Så låt oss säga att jag fick i mig 1 dl bara för att vara duktig.
Onsdagen skulle jag då in på sjukan och trodde klart att allt skulle vara färdigt samma dag tills jag tittade lite nogrannare på lappen igen. 08.15 dagen efter och en annan jobbar till 02.30. Blev inte mycket sömn där alls.
Fick sova i röntgen maskinen dock och vakna med att ryggen låst sig och röven somnat. Minst sagt en underbar känsla. Men vem är jag till och klaga. Lite smärta har la ingen dött av eller? Har iof hört att extrem smärta kan leda till hjärstillestånd. Åhja det behöver vi inte gå in på mer tycker jag.
Så varför röntga mig då... Tja låt oss bara säga att läkarna hittat någon liten utväxt på min buksportkörtel som kanske kan förklara varför jag får såna där blodsocker fall. Tydligen är denna utväxt en direkt följd av min gastric bypass då den kan komma när kroppen ställer om sig efter. Och sa jag att den är typ 1 på någon miljon som får den.. Lucky me! Tur nog är den helt ofarligt och går att operera bort så det är det dom kollar upp nu med röntgen och så. För det kan ju vara en cysta eller tumör med men nu ska vi vara positiva så inga såna tankar :)
Annars är det väl en del andra saker som far igenom mitt huvud just nu. Hur man förväntas finnas till och vara den där vännen med alla goda råd men när dom väl sägs så är den ingen som lyssnar. Känner mig ganska besviken över det. Men vet det finns andra som uppskattar mig åtminstonde och faktiskt tar till sig dom råd jag har.
Jag har lite tankar av saknad, omtänksamhet och stolthet jag vill dela ut med.
Saknad går till Moa min vän där ute i världen som troligen blir nerdräglad av hemska små barn just nu och kära A som allt ser så ljust ut med.
Min omtänksamhet och oro går till Victoria som vakna upp mitt i natten av att deras hus höll på att brinna ner. Plågar mig att det händer och allt är borta. Men jag är glad över att alla klarade sig.
Stoltheten går till min kära bror som kämpar på jämte mig på jobbet. Livet har varit allt annat än lätt för dig på sista tiden men jag är väldigt stolt över dig och att du tar chansen nu att rätta till allt.
Du växer in i rollen på jobbet fint och du får troligen axla den rollen jag kommer lämna efter mig på kvällen sen. Låt varken chefer eller kärringar köra med dig mer nu och passar det inte ge dom kängan i röven och dra åt H... Ibland är ensam stark även om man inte alltid ser det först.
Det var väl vad jag hade för denna gången... and yet more to come...
To be continued!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar